Säsongspremiär
Ja då var det dags att börja skriva här igen. När jag började skriva ifjol så var det för att på ett sätt att berätta för min mamma, pappa (som jag är på tok för dålig på att uppdatera på vad jag gör) och alla de som kanske inte alltid förstår varför jag levt mitt liv på det sätt jag levt. Men skrivandet gav en tillfredställelse i sig och efter ett tag tyckte jag verkligen att det var väldigt kul. Ända till dess att min dator gick sönder hade jag verkligen roligt när jag skrev. Nu sitter jag med en ny dator och med en ny säsong som är på väg att kicka igång på riktigt.
För ungefär en månad sedan la jag säsongens första svängar. Det är något speciellt med dessa första svängar på säsongen. De är så efterlängtade. Känslan har byggts upp under månader med sommar, höst och avsaknad av skidåkning. Varje dag från att sommaren byter skepnad och höstens klara luft tar vid så blir suget lite mer. Oftare och oftare kretsar samtalen om skidåkning. Snön börjar efter ett tag pudra de högsta topparna vita och den första frosten gör att luften smakar vinter. När den första isen lägger sig på vattenpölarna så vet jag att det är nära. När de sista löven lämnar björkarna, ja då spritter det till i benen.
Aldrig har jag åkt så mycket snö i en säsongspremiär som jag fick göra detta år. Vi hade varit ute och tjuvstartat redan veckan innan. Gått upp en liten bit och tagit oss ner några hundra fallhöjdsmeter i tveksamt före. Men den riktiga säsongspremiären skulle komma veckan efter.
Jag sitter på facebook och ser vad som händer runt omkring mig. Plötsligt ser jag en uppdatering ”smygpremiär imorgon, Oppdals skiheis åpner for erfarne frikjörer”. Det suger till i magen och snabbt slår jag upp en av alla dessa vädersajter som jag så frekvent besöker under vinterhalvåret. Massor med snö! Nu börjar planerna ta fart. När min granne kommer förbi så lägger jag genast upp förslaget om en roadtrip till vårt västra grannland. Sagt och gjort, morgonen efter sitter jag Reine och Maria i bilen. Nu börjar laddet, nu börjar pirret. Samtalen går mellan gamla åkdagar, förhållanden, politik och precis allt annat man kan komma på. Låtarna följer ett tydligt tema, pepp, pepp och åter pepp. Många av låtarna har tidigare spelats i våra favoritskidscener och i skidfilmerna som vi tittat på.
Väl framme skiner solen, men spåren av en snöig natt kan ses överallt. Det är bilar med massor med snö som åker förbi. Plogbilarna kör skytteltrafik och snöplogkanterna är högre än hemma. När vi står i bakluckan och pressar oss i våra pjäxor, ja då kokar vår entusiasm. Fjärilarna springer och gör volter i magen. Då och då kommer ett oväntat fnitter från någon av oss. Vi är precis som kalvar som ska ut på grönbete.
Vi slänger oss bokstavligt talat på liften och när vi släpper bygeln i toppen så tar det inte många sekunder förrän vi står i botten av åket igen. Snön yr om oss åk efter åk. Snön är lätt. Lagret av nysnö är knädjupt och vi hittar ett område och med linjer som vi kastar oss utför gång efter gång. Över stenar och små dropp i skogen går våra spår. Skratten bubblar i oss och vi är åter på det stället som vi går och väntar på de sista månaderna. Det ställe av lycka och eufori.
När vi sitter på caféet med några nyfunna vänner efter en dags skidåkning är vi precis sådär trötta och lyckliga som man kan vara efter en underbar dag på berget. Äntligen är vi igång.
Inga bilder eftersom vi var för sugna för att fota, men gott en del musik som spelas på väg till backen.
http://www.youtube.com/watch?v=_3ozEsN2UO8
http://www.youtube.com/watch?v=CTAud5O7Qqk
För ungefär en månad sedan la jag säsongens första svängar. Det är något speciellt med dessa första svängar på säsongen. De är så efterlängtade. Känslan har byggts upp under månader med sommar, höst och avsaknad av skidåkning. Varje dag från att sommaren byter skepnad och höstens klara luft tar vid så blir suget lite mer. Oftare och oftare kretsar samtalen om skidåkning. Snön börjar efter ett tag pudra de högsta topparna vita och den första frosten gör att luften smakar vinter. När den första isen lägger sig på vattenpölarna så vet jag att det är nära. När de sista löven lämnar björkarna, ja då spritter det till i benen.
Aldrig har jag åkt så mycket snö i en säsongspremiär som jag fick göra detta år. Vi hade varit ute och tjuvstartat redan veckan innan. Gått upp en liten bit och tagit oss ner några hundra fallhöjdsmeter i tveksamt före. Men den riktiga säsongspremiären skulle komma veckan efter.
Jag sitter på facebook och ser vad som händer runt omkring mig. Plötsligt ser jag en uppdatering ”smygpremiär imorgon, Oppdals skiheis åpner for erfarne frikjörer”. Det suger till i magen och snabbt slår jag upp en av alla dessa vädersajter som jag så frekvent besöker under vinterhalvåret. Massor med snö! Nu börjar planerna ta fart. När min granne kommer förbi så lägger jag genast upp förslaget om en roadtrip till vårt västra grannland. Sagt och gjort, morgonen efter sitter jag Reine och Maria i bilen. Nu börjar laddet, nu börjar pirret. Samtalen går mellan gamla åkdagar, förhållanden, politik och precis allt annat man kan komma på. Låtarna följer ett tydligt tema, pepp, pepp och åter pepp. Många av låtarna har tidigare spelats i våra favoritskidscener och i skidfilmerna som vi tittat på.
Väl framme skiner solen, men spåren av en snöig natt kan ses överallt. Det är bilar med massor med snö som åker förbi. Plogbilarna kör skytteltrafik och snöplogkanterna är högre än hemma. När vi står i bakluckan och pressar oss i våra pjäxor, ja då kokar vår entusiasm. Fjärilarna springer och gör volter i magen. Då och då kommer ett oväntat fnitter från någon av oss. Vi är precis som kalvar som ska ut på grönbete.
Vi slänger oss bokstavligt talat på liften och när vi släpper bygeln i toppen så tar det inte många sekunder förrän vi står i botten av åket igen. Snön yr om oss åk efter åk. Snön är lätt. Lagret av nysnö är knädjupt och vi hittar ett område och med linjer som vi kastar oss utför gång efter gång. Över stenar och små dropp i skogen går våra spår. Skratten bubblar i oss och vi är åter på det stället som vi går och väntar på de sista månaderna. Det ställe av lycka och eufori.
När vi sitter på caféet med några nyfunna vänner efter en dags skidåkning är vi precis sådär trötta och lyckliga som man kan vara efter en underbar dag på berget. Äntligen är vi igång.
Inga bilder eftersom vi var för sugna för att fota, men gott en del musik som spelas på väg till backen.
http://www.youtube.com/watch?v=_3ozEsN2UO8
http://www.youtube.com/watch?v=CTAud5O7Qqk
Kommentarer
Trackback
