Livet enligt Berggrund

Just nu singlar flingor stora som vantar ner utanför fönstret. De är fjäderlätta och faller långsamt. Men det är många av dem och varje flinga läger sig tillrätta ovanpå sin granne. De säger att ingen snöflinga är likadan som en annan. Varje flinga har sin egen form och karaktär.

Solen har tittat fram i Niseko under några dagar. Solen som ibland är så efterlängtad har nu tvingat ut oss på upptäcktsfärder i området runt toppen på Annapuri. Under några dagar har vi fått gå med skidorna på ryggen för att hitta de fina åken.

Det är något speciellt med att bli tvungen att arbeta för att få åken man längtar efter. När man går uppför ett berg blir man påverkad på många sätt.  Kroppens ca 650 muskler arbetar, bildar energi, jobbar och blir trötta. Kroppens celler bildar ämnen som far runt i kroppen och gör dig lycklig, glad och utpumpad. Men den största påverkan sker i ditt huvud. Du tar in omgivningarna, känner solen mot din hud, vinden som biter i kinderna och vinden som skapar ett stilla susande i dina öron. Suset gör sällskap med ljudet från dina pjäxor mot snön, steg efter steg. Ena foten framför den andra.

Långsamt tar du dig upp mot toppen där belöningen väntar. Belöningen är inte bara att få kasta sig utför sidan som ni kollat in. Belöningen är minst lika mycket känslan av att ha klarat det. Känslan av att pusta ut, sträcka på sig och se sig omkring. Ta in utsikten, känna lugnet som sprider sig. Stå där med dina vänner och njuta av att vara precis där du är just då. Veta att just du har förstått vad livet går ut på.

Efter ett tag börjar vi bli rastlösa. Nu lockar åket framför oss. En efter en slänger vi oss utför kanten. Snön är djup och lätt. Lutningen är perfekt. Det åket som vi jobbat så hårt för lever upp till alla förväntningar. Nu är tröttheten som bortblåst. På botten går en ljudremsa i huvudet. Igen, igen, igen.

Men kroppen har sina begränsningar. Tillslut orkar vi inte mer. Vi beger oss hem, men inte för lång tid. Nu handlar allt om att förgylla en redan glänsande och gnistrande dag. En timme senare sitter vi med varsin öl i en onsen. Det är vad dem kallar de varma källorna som vulkanen ger upphov till här. På allas läppar spelar ett leende. Alla är trötta, utslitna och väldigt, väldigt lyckliga. Solnedgången kastar sina sista strålar på oss där vi sitter. Solnedgången markerar slutet på en gyllene dag.