Livet enligt Berggrund

Jag ligger och skriver det här på morgon. Klockan är 06.11 och hotellet är helt tyst. Det är mörkt ute och det enda som hörs är surrandet från min dator. Mornar är mitt element. Det är då jag tänker som klarast och är mest produktiv.

Ute har det snöat hela natten. Det är med spänning jag ser fram emot att ta mig upp ut på berget. Just nu vet jag inte hur mycket det har snöat, för jag ligger kvar i sängen. Jag ligger kvar i värmen under täcket i den hårda men ändå ruskigt sköna japanska sängen. Lite av spänningen är att ligga här ovetandes. Att snart få gå upp och titta ut genom fönstret. Att antingen dra en djup suck av besvikelse eftersom det som såg så lovande ut igår kväll har förvandlats till några centimeter vindpackad snö. Eller kanske så kommer adrenalinet rusa genom kroppen eftersom du vet vad du ska ge dig ut i när du ser det fluffiga som lagt sig ute. Ibland är det skönt att inte veta, för då kan jag låta fantasin få spela en stund. Den bygger upp förväntningarna och spär ofta på besvikelsen. Men ibland slår verkligheten drömmen.

Jag var och firade jul i Grekland. Mina nyligen pensionerade föräldrar flyttatde dit i höstas. Ett djärvt steg tycker många. De flesta får något drömskt i blicken och säger att de är så imponerade över att de tagit steget och att de tycker att det är så rätt. Jag har aldrig tvivlat på att mina föräldrar skulle ta steget eller att de skulle klara sig utmärkt. Men de hade byggt upp en bild av sitt liv där som kunde verka orealistisk. De hade låtit fantasin få bygga upp en verklighet som jag inte trodde existerade. Jag var väldigt rädd att de skulle bli besvikna.

Men ibland så slår verkligheten fantasin. Mina föräldrar är lyckligare och kärare än någonsin. Livet de lever är allt de hoppats på och mycket mer. De gånger då verkligheten slår fantasin, de gånger blir man som gladast och lyckligast. Visst kan fantasin leda till besvikelse, men man måste våga drömma.

Nu börjar hotellet vakna till liv. Det slås i dörrar, spolas i toaletter och fotsteg dyker upp i korridoren. Snart kommer vi sitta vid frukosten och drömskt titta ut genom fönstret. Snart ska vi flyta runt i det lätta fluffiga utanför fönstret. Snart får vi veta om fantasin har spelat oss ett spratt eller om vi kommer vara precis så lyckliga som vårt medvetande kan göra oss.