Peppa, ladda, kör!
Nu är jag nere i Engelberg för första gången. Föret är hårt och snabbt och bitvis så långt ifrån världsmästarföre man kan komma. Det är en chock för kroppen att komma direkt från Japanskt puder till vindpackade alpåk.
Lederna värker, fötterna krampar och tekniken är bortblåst. Skidorna är bitvis inget värda, andra sporter som boule och schack är lockande. I mitt inre föreställer jag mig en kall öl på en strand nere på Bali med surfvågorna spelande utanför när vinden biter med en köldeffekt på -45 grader. Min näsa är vit som snö för att sedan gå över i en klar rödfärg som skiner ikapp med Rudolf, alkisarna på stan och en och annan clown. Gråten är nära då fötterna tinar upp efter att ha varit som isbitar inuti de stenhårda pjäxorna.
Men dagar som dessa kan svänga om och bli de roligaste dagarna i ditt skidåkarliv. Det beror inte på att föret blir bättre. Det är inte heller varmare än förut. Din kropp värker fortfarande och din näsa bultar lite grann. Nej det som gör hela skillnaden är de du åker med, humöret i gruppen och det som det kan få dig att göra. Hur ni står ovanför ett åk och triggar igång varandra. Hur kroppens värk glöms bort eftersom glädjen att vara tillsammans med andra tar den platsen i ditt huvud. Hur du kan se och inspireras av de som är bättre än dig själv.
Det är vid sådana tillfällen som du utvecklas. Det är de dagarna som är de mest oväntade. Det är då leken kommer fram. Ofta görs inte de riktigt stora sakerna på de här dagarna. Fokuset ligger på känslan, på glädjen och det man gör är oftare skönt än skrämmande.
Ibland får den här glädjen och känslan dig till att prestera över din egen förmåga. Du hoppar lite större, åker lite brantare eller tar det där åket med lite högre fart. Du tävlar med de andra och inspireras av dem. Du vet att du inte kommer vara ensam om att hoppa något utan att din kompis kommer att komma direkt efteråt. Du vet att du kommer få bekräftelsen när du kommer ner av ett antal kompisar som står och hejar på dig.
Många av de här dagarna är pauserna lika viktiga som skidåkningen. När ni sitter ner tillsammans och tar en varm choklad i backen eller en öl i solen på after ski. Talar om högt och lågt och njuter av att ha förstått vad livet går ut på.
Om någon frågade mig varför jag håller på med skidåkning så är det för de här dagarna. Att åka puder är en underbar känsla men något som jag tröttnar på i längden. Att hoppa klippor ger dig en adrenalinkick men det räcker med en då och då. Men att glida iväg med polarna utför en sida, det är det jag brinner för och det är då som skidåkningen är som roligast.
Tyvärr har jag varit väldigt dålig på att ta med kameran så det blir gamla bilder som får kröna inlägget.
